You can't stop now it's already begun. You feel it running through your bones. And you jerk it out.
Att vara vuxen.
För ett år sen åkte jag hem till en vän och när jag anländer sitter denne och betalar sina räkningar. Laptopen är uppe och så ligger det lite papper på soffbordet. När allting är betalt, om det nu var räkningar eller medlemsavgifter eller exakt vad det var minns jag inte, men när allt var klart las papprena prydligt ner i en låda som hade sin alldeles egna plats och ordningen var skapad. Och där stod jag. Minns hur jag tänkte "Herregud. Det är långt kvar tills vi hamnar i samma liga."
Jag var 17 år och hade aldrig betalt en räkning. Jag hade inget körkort och var inte heller i närheten. Jag drack inte kaffe. Jag bodde hemma i rummet ovanför porten och min mamma tvättade mina kläder.
Ett år har gått. Jag är nu 18 år och för tre dagar sen betalade jag min första räkning. Jag har tagit mitt körkort och faktiskt smakat på kaffe (men dricker det inte på reguljär basis). Jag bor fortfarande hemma i rummet ovanför porten och min mamma tvättar fortfarande mina kläder. Med andra ord, ett år senare och jag känner mig fortfarande inte speciellt vuxen. Jag vet inte riktigt när vi ungdomar istället blir unga vuxna, om det kanske finns en viss gräns. Ena dagen känner jag mig som ett barn och andra dagen vill jag ha ett barn. Hmm. Nja, om en nio, tio år vill jag ha ett barn. Men i torsdags då kände jag mig vuxen efter ett besök på banken och med mig hem hade jag min första och alldeles egna dosa. Jag gick hem, fällde upp min laptop och betalade mina första räkningar. Wow. Nu ska jag bara skaffa mig en låda och en plats för lådan så är jag äntligen redo för världen.
Inför jobbmötet på Cecilias tog jag dessutom kavajen. Allt för att känna mig lite mer vuxen och viktig. Men egentligen. Varför brådska in i ålderdomen? Efter min 20årsdag kan jag gott tänka mig att stanna där.
För ett år sen åkte jag hem till en vän och när jag anländer sitter denne och betalar sina räkningar. Laptopen är uppe och så ligger det lite papper på soffbordet. När allting är betalt, om det nu var räkningar eller medlemsavgifter eller exakt vad det var minns jag inte, men när allt var klart las papprena prydligt ner i en låda som hade sin alldeles egna plats och ordningen var skapad. Och där stod jag. Minns hur jag tänkte "Herregud. Det är långt kvar tills vi hamnar i samma liga."
Jag var 17 år och hade aldrig betalt en räkning. Jag hade inget körkort och var inte heller i närheten. Jag drack inte kaffe. Jag bodde hemma i rummet ovanför porten och min mamma tvättade mina kläder.
Ett år har gått. Jag är nu 18 år och för tre dagar sen betalade jag min första räkning. Jag har tagit mitt körkort och faktiskt smakat på kaffe (men dricker det inte på reguljär basis). Jag bor fortfarande hemma i rummet ovanför porten och min mamma tvättar fortfarande mina kläder. Med andra ord, ett år senare och jag känner mig fortfarande inte speciellt vuxen. Jag vet inte riktigt när vi ungdomar istället blir unga vuxna, om det kanske finns en viss gräns. Ena dagen känner jag mig som ett barn och andra dagen vill jag ha ett barn. Hmm. Nja, om en nio, tio år vill jag ha ett barn. Men i torsdags då kände jag mig vuxen efter ett besök på banken och med mig hem hade jag min första och alldeles egna dosa. Jag gick hem, fällde upp min laptop och betalade mina första räkningar. Wow. Nu ska jag bara skaffa mig en låda och en plats för lådan så är jag äntligen redo för världen.
Inför jobbmötet på Cecilias tog jag dessutom kavajen. Allt för att känna mig lite mer vuxen och viktig. Men egentligen. Varför brådska in i ålderdomen? Efter min 20årsdag kan jag gott tänka mig att stanna där.
I'm coming up only to show you wrong.
Helgen är förbi och åter till mitt underbara fastighetsskötar-jobb.
Under två arbetsdagar, 16 timmar, har jag gjort tre saker. Plockat skräp, rotat runt i soprum och skurat soprum. Ett synnerligen lärorikt och kreativt arbeta vill jag lova. Har till exempel lärt mig att under helgen äter folk väldigt mycket mera hämtmat såsom pizza, kebabtallrik och pommes frites. De flesta äter dessutom upp sina pizzor, eller spar till dagen efter då resterna inte kan mäta upp med mängden kartonger.
Jag har även fått insyn i hur jävla lata vi människor är. Finns det tre hål att slänga sina hushållssopor i tar alla automatiskt den första och närmsta. Eftersom alla gör detta blir dessutom detta sopkärl fullt och det väldigt snabbt. Trots att sopor trillar ut genom hålet de kom kan inte människor med att gå en extra halvmeter (för mer skiljer det inte, det kan jag svära på) och tänka på någon annan än sig själva. Jag erkänner, jag är själv en synnerligen lat människa.
Jag tycker inte om att ställa ner disken i diskmaskinen utan helst ska den magiskt flyga ner (det vill säga att mamma eller pappa gör det).
Jag tycker inte om att gå upp och ställa mina skor och väskor på sin plats direkt utan de ska vara sådär precis innanför dörren så att inte jag snubblar på dem men övriga familjemedlemmar gör.
Jag tycker inte om att kissa när jag sitter eller ligger på soffan utan brukar be någon annan kissa åt mig.
Jag tycker inte om att lägga ifrån mig mobilen för om den då skulle ringa eller få ett sms skulle jag a) springa för att hinna svara eller b) vara tvungen att hämta den av ren nyfikenhet av vem det är som skickar sms (sen får man alltid se att det är reklam ifrån uclubbers eller nöjet).
Jag är otroligt lat. Men inte fan så lat att jag inte orkar slänga topsen i papperskorgen utan slänger ut dem genom fönstret. Människorna i mitt arbetsbostadsområde alltså. Helt otroliga.
Under två arbetsdagar, 16 timmar, har jag gjort tre saker. Plockat skräp, rotat runt i soprum och skurat soprum. Ett synnerligen lärorikt och kreativt arbeta vill jag lova. Har till exempel lärt mig att under helgen äter folk väldigt mycket mera hämtmat såsom pizza, kebabtallrik och pommes frites. De flesta äter dessutom upp sina pizzor, eller spar till dagen efter då resterna inte kan mäta upp med mängden kartonger.
Jag har även fått insyn i hur jävla lata vi människor är. Finns det tre hål att slänga sina hushållssopor i tar alla automatiskt den första och närmsta. Eftersom alla gör detta blir dessutom detta sopkärl fullt och det väldigt snabbt. Trots att sopor trillar ut genom hålet de kom kan inte människor med att gå en extra halvmeter (för mer skiljer det inte, det kan jag svära på) och tänka på någon annan än sig själva. Jag erkänner, jag är själv en synnerligen lat människa.
Jag tycker inte om att ställa ner disken i diskmaskinen utan helst ska den magiskt flyga ner (det vill säga att mamma eller pappa gör det).
Jag tycker inte om att gå upp och ställa mina skor och väskor på sin plats direkt utan de ska vara sådär precis innanför dörren så att inte jag snubblar på dem men övriga familjemedlemmar gör.
Jag tycker inte om att kissa när jag sitter eller ligger på soffan utan brukar be någon annan kissa åt mig.
Jag tycker inte om att lägga ifrån mig mobilen för om den då skulle ringa eller få ett sms skulle jag a) springa för att hinna svara eller b) vara tvungen att hämta den av ren nyfikenhet av vem det är som skickar sms (sen får man alltid se att det är reklam ifrån uclubbers eller nöjet).
Jag är otroligt lat. Men inte fan så lat att jag inte orkar slänga topsen i papperskorgen utan slänger ut dem genom fönstret. Människorna i mitt arbetsbostadsområde alltså. Helt otroliga.
He stumbled into faith and thought God, there is all there is.
Hej hopp. Studenten är förbi och ärligt talat, jag kan inte fatta det. Jag kan fan inte fatta att jag inte ska till Sturegymnasiet i höst. Så nu sitter jag här med jobb sommaren ut, men sen då? Inte förrän nu kommer den där otroligt äckliga, obehagliga ångesten krypande. Eller är det kanske bara bakfylla sen en blöt vecka i Hultsfred?
He took a step but then felt tired, he said I'll rest a little while
But when he tried to walk again, he wasn't a child
And all the people hurried fast, real fast
and no one ever smiled
Jag var ledig en vecka och träffade underbara människor, jag jobbade en vecka, var i grekland en vecka och var i hultsfred en vecka. Nu sitter jag här med sex veckors jobb framför mig, fem på laholms hem och en på ung i halland. Det är motigt att ha det framför sig. Snart kommer även lumpen in i bilden vilket bara känns... overkligt. Jag kan nog bara inte föreställa mig att du ska åka 70 mil eller vad det är.
Hultsfred, senast som hänt i mitt liv, var perfekt. Lika roligt som förra året, om inte roligare. Dock jävligt mycket hårdare. Madrassen saknade kork så jag sov på marken. Träffade härligt folk och hade kul med folket jag kom med. Kanon bara. Och det är nu bevisat jag tar efter dialekter som bara den. Så nej, jag kommer varken ifrån vetlanda eller mjölby.
He took a step but then felt tired, he said I'll rest a little while
But when he tried to walk again, he wasn't a child
And all the people hurried fast, real fast
and no one ever smiled
Jag var ledig en vecka och träffade underbara människor, jag jobbade en vecka, var i grekland en vecka och var i hultsfred en vecka. Nu sitter jag här med sex veckors jobb framför mig, fem på laholms hem och en på ung i halland. Det är motigt att ha det framför sig. Snart kommer även lumpen in i bilden vilket bara känns... overkligt. Jag kan nog bara inte föreställa mig att du ska åka 70 mil eller vad det är.
Hultsfred, senast som hänt i mitt liv, var perfekt. Lika roligt som förra året, om inte roligare. Dock jävligt mycket hårdare. Madrassen saknade kork så jag sov på marken. Träffade härligt folk och hade kul med folket jag kom med. Kanon bara. Och det är nu bevisat jag tar efter dialekter som bara den. Så nej, jag kommer varken ifrån vetlanda eller mjölby.
Camp Kadaver 09
