Sarah

Så var det över. Efter ganska exakt 48 timmars firande är det nu över. Två dagar efter och jag känner mig fortfarande aningen bakis och idag har ångesten varit näst intill överväldigande. När jag läste Fridas blogginlägg. När jag åkte förbi Sturegymnasiet. När jag såg Scott på hemmakväll.. Gud nåde mig och alla oss. Hur ska det gå nu?

Jag firade hela fredagen och hela lördagen. Fredagen var min dag då mina laholmare kom till mig. Lördagen deras så jag kom till dem. Fredagen började vid sex-tiden och slutade en sisådär 23 timmar senare. Lördagen började vid nio-tiden och slutade vid fem, halv sex. Mårtenson och Madison. Helt underbara och roliga kvällar båda två!

- Sarah Pontén, har du pojkvän?
- Ja.
- Kyss mig!

Sådär fullkomligt ologiska saker kommer bara ur fulla, glada studenter. Eller, det behöver inte vara studenter.

- Har du din flickvän här då?
- Nej hon är ful.

Fulla människor. Oh ni kära fulla människor.


Så, vad händer nu?
Jag har jobb, grekland, hultsfred, jobb, jobb, jobb, ev ett media-jobb och norge. Detta förbaskade norge. Det ska bli av nu. Det ska det. Först kanske vi ska ta midsommar. Detta fördömda förjävliga midsommar. Jag får ångest bara av att tänka fyra dagar in i framtiden.


Och alla kära människor som läser denna bloggen, ni nio-tio stycken eller vad ni nu är, är det någon av er som har bilder från min student hemma, på mårtenson eller på firningen på madison så snälla säg till och skicka!