Sarah

Önskemål på bilder på lägenheten har kommit. Och ja, det kommer komma. Uppdatering om hela livet kommer komma, men det blir en dag när jag har säker internetanslutning. För det har jag långt ifrån nu. Alla grannar har i alla fall inte lås på sina bredband, så nu, idag lyckades jag faktiskt få mitt internetbehov stillat. Dock inte irritationen över att vårat egna FORTFARANDE inte har kommit. Grrrr..

Idag tänkte jag istället berätta om dagens händelser, vad man kan göra en lördag såhär i augusti i Oslo. Kommer även delge er om min aktuella status i projekt 66 och så kommer ni få ta del av Sarah som konstvetare.

Gårkvällens IKEA-besök och torsdagens biobesök har i alla fall lagt ribban för hur hösten kommer att fortsätta. Planer smids och klockrena citat bara haglar fram. Dessvärre är det för det mesta jag som har stått för dem och väntar lite med att delge mig dessa.. Ett tag i alla fall. Men kräftskiva ska fixas, evenemang för Idas 20 års kalas och besök skall anlända! Just keep it coming.

Idag, efter en slömorgon på soffan där Klara så småningom somnade, smet jag iväg till gymmet för att ge mina muskler en omgång. Kan ju säga att om jag ens kan gå imorgon så är jag stolt över mig själv. Började på crosstrainer där jag "bara" skulle ha uppvärmning i max 10 min. 40min senare ramlar jag ner från maskin-jävlen och är i stort sett bara en stor vandrande svettfläck. Bättre blir det inte när jag sätter mig i benpressen och tänker "ja men kroppsvikt ska man ju läääätt klara av" och sätter den på 60kg. Dags att köra igång... Men.. Va fan. Den har ju fastnat! ÄÄÄH, va fan. Jag trycker liiite till (vill ju inte ta sönder maskinen) och ser att vikterna lyfter vid sidan av  mig. Kroppsvikt piece of cake? Well. Kanske inte. Jag hänvisar till det jag skrev tidigare att jag är glad om jag ens kan gå imorgon.

Tillbaka hemma hade i alla fall Klara vaknat till liv, så gott som i alla fall, och hon med sällskap av Matilda skulle till det berömda Munch-museet och kolla på Skriiet. Efter ett år i staden kände jag att detta nu var min chans att se den populära målningen (som blev stulen under 2000-talet men återfanns igen efter 2år, dock med en mindre skada i vänstra hörnet som man kan se om man gör som jag, ställer sig med näsan tryckt mot glaset och skärper blicken). Jag säger då bara, sicken säkerhet det var. Kunde lika gärna varit så att vi skulle iväg och flyga. Bip-apparater och röntgen maskiner och ingen vätska fick medtagas. Shit. Och vakten la märke till min otroligt förvånade blick, "vadå har ni inte sånt här i Sverige?" - Neeej aaaaldrig, säger jag utan att tänka. Sen när jag väl tänkte efter kan jag faktiskt inte minnas när jag senast ens VAR på ett museum i Sverige. Eller ett museum överhuvudtaget.

Edvard Munch kan ju i alla fall inte varit någon munter typ i unga dagar. Dystert om liv och död, och gärna att kvinnan sög livet eller hjärtat ur mannen. En kvinna som stod och krama om mannen. Kvinnan var fyllig med kött och former medan mannen bara var ett håligt skellett. Och målningen hette Liv & Död.

Appropå namn dessutom så har ju faktiskt Munch något gemensamt med Kamprads IKEA, de är lika fantasilösa när det kommer till namn. På IKEA färden igår påpekade Cathrine att de hade kommit en en ny bordslampa med stor reklam för. Den nya lampan LAMPEN (eftersom det är i norge heter sääkert LAMPAN i Sverige). Fiffigt värre Ingvar! Och så kollar man på tavlorna på museumet. Jag tycker det är intressant att kolla på vad just namnet är på en målning för det kan ge en en helt ny syn på vad det egentligen förestället, man ser något helt nytt än vad man först gjorde. Men shit alltså, Edvard Munch, jag säger då det. Kollar på en av tavlorna som föreställer en hund. "Arg hund". Jahaja. En annan föreställde en båt som lagt an vid något som såg ut som början/slutet på en skog eller något. "Båt och landskap". Nedanför hittar vi "Strand och landskap". KUL JU!

Nu ska jag ju inte vara negativ, för jag gillade ju ändå hans misär målningar. Att skapa så mycket ångest med så mycket färger, jag kanske är lite knäpp för jag kan bara skapa saker i svart vitt typ, men är imponerande.

 

 

Och projekt 66 is still going strong by the way, som ni kanske märkte när jag berättade om mitt gym projekt idag. Har även testat på Zumba i veckan, som kommer bli en återkommande händelse varje onsdag och jag kommer fortsätta att desperat ge-mig-fan på att röra på mina höfter. Anmälde mig dessutom till ett löpprojekt då man springer 3 gånger i veckan i två månader. De behövde inte fler tjejer just nu, men än så länge är inte dörren helt stängd då de inte visste om de skulle få in fler killar. Projekt 66 is gonna happen säger jag bara.

Nu är det lördag kväll och det firar vi med vin och glada miner. Jag ska ladda upp för rejäla fyllesms. Mohaha.