There's always some new site, i browse all day and night.
Jag ska nog starta upp ett litet projekt med något jag velat göra länge. Hoho. Men jag håller tyst med det tills jag vet om det överhuvudtaget kommer bli av.
Äntligen, äntligen, sitter jag här, när jag egentligen borde sova, men internet på min kära trofastna fina dator. Och det är inte grannens halvkassa, osäkra anslutning som ibland väljer att inte ansluta till min dator, utan det är vårat egna. Mitt och Klaras heeelt egna egna internet! Men, den som trodde att det skulle bli så jobbigt att skaffa det kunde gärna ha sagt något så hade jag tagit mig en annan väg till det välsignade internetet. För face it, vi blir ju som handikappade utan det.
Det hela började en tisdags morgon i ett mörkt sovrum i Bislett. Brevid mig låg en ny opererad fröken Hemström, oroligt sovandes (alternativt vilandes) när mobilen plötsligt ringer. Det är ett nummer som inte är inlagd och med sömndruckna ögon så överväger jag att bara trycka bort samtalet innan jag mer vaknar till liv. Sarah Pontén svarar alltid på okända nummer, man vet ju inte vem som väntar i andra ändan. Denna morgonen i augusti var det Bredbandsguiden som ville hjälpa mig att hitta rätt i djungeln. Efter ett samtal på fem minuter var min första kontakt med dessa, vad jag trodde var, hjältar slut.
Jag återvände till Sverige en sista sväng att träffa alla de människor jag tycker som mycket om och fira 20årsdagar och dylikt. Lyckligt ovetandes om bredbandets väg till vårat hem. Det var till mig sagt det skulle komma i slutet av den veckan. Då jag ändå var i Sverige tänkte jag att Klara nu skulle fixa och trixa och ha det klart tills jag kom upp. Söndagen den 15 var jag med huvudvärk, ångest, ångest och ångest, återigen med båda fötterna på norsk mark. Men inget internet på Jens Bjelkes gate.
Måndagen var första hamburgerdagen efter semestern och jag lyckades få bredbandsguiden att ringa upp mig igen, herr Olsson var en glad norrman som skulle hjälpa mig med besväret. "Men så rart att de ikke kommit noe enn.. Jeg skal ringe Get å sen ringer jeg tilbake" Tack tänkte jag eftersom mina pengar på mobilen dessutom började sina. Men efter fyra timmar hade käre Olsson fortfarande inte ringt upp, vilket ledde till att jag tog saken i egna händer och ringde. Vilken tur jag hade eftersom det var Olsson som svarade på en gång. "Jaa jeg ringte dem å så sa de på svarern att jeg hvar nommer 265 i kön så jeg sendte dem et mail da, å tenkte ringe deg etterpå men jeg har ikke fått noe svar enn! Jeg har ikke glemt deg daa!" Puh, skönt man inte är bortglömd, tänkte jag och så la vi på och jag väntade måndagen ut på min fjärde kontakt med bolaget som skulle hjälpa mig med bredbandet.
Tisdagen bara försvann utan att jag någonsin fick något svar och onsdagen beslöt jag själv att ringa upp. Härliga herr Olsson tog emot mig, hans jobbiga svensk-kund-som-ska-få-get. "Åhja, heisan! De hvar du ja med Get ja. Jeg har ikke fått noe svar men jeg ringer dem nå så ringer jeg tilbake till deg når jeg fått meg et svar, er den grei?" Jo men grei grei då! Ring mig. Klick la vi på och klick, där tog pengarna slut på min mobil.
Se på fan. Efter någon halvtimme ringer faktiskt mobilen. Och det är Olsson! "Ja hei igjen! Olsson her! Nå har jeg snakket med Get å bredbandet ditt skal komme idag eller senest imorgen, syns du de låter greit?" A OUI! Det låter bättre än något annat jag hört på senaste! Alltså innebär ju detta med att vi har internet i helgen! Wohoo! Så jävla bra för mina pengar på alla mina kort är slut, och jag kan inte föra över pengar utan internet. Därmed kan jag dessutom inte heller ladda mobilen som pengarna tagit slut på. Men internet i helgen fixar biffen!
Det blir torsdag, fredag och lördag. På söndag kommer ingen post och bredbandet har fortfarande inte kommit..
Måndagen kommer och betalningsfristen på en räkning kommer. Småttpanik då jag bara betalar via internetbank, kan man göra det på något annat sätt? Åker efter jobbet direkt hem till Carmine och lånar hans italienska laptop. Skriver ett mail till bredbandsguiden, inte arg men ändå bestämt så att de ska lägga märke till en viss irritation, på blandad norsk/svensk som är riktigt jävla dålig på alla sätt och vis. Åker sen hem till Klara som sitter väntandes med en liten lapp som berättar att jag har ett paket från Get att hämta ut från närmaste postkontor..
Drar till postkontoret på tisdag och hämtar modemet. Har dessvärre inte tid att börja pula med det innan jag måste ta mig till jobbet men har väl i bakhuvudet att fixar-Klara kanske har det färdigt så att internetet står på och redo för bruk när jag kommer hem! Eller i alla fall efter kvällens kickboxningspass. Kommer hem med värk i fötterna av klampandet på det oljedränkta golvet. Ser att modemet är uppackat ihop med våran trådlösa reuter. Första tanken när jag ser att Klara sitter vid sin dator är "WOHO INTERNET!" men lyckan blir kortvarig. - Det kan ta upp till tre timmar innan det börjar fungera. Och Klara berättar om sin färd med att installera det men att antenn uttaget gick som en vanlig strömkabel? Hur kan det komma sig? Vi går på kickboxning och kommer hem trötta utan ork att fixa det. Jag säger till Klara att jag absolut litar på henne, men ändå kollar bakom soffan om verkligen antennsladden kommer ifrån ett vanligt strömuttag. Svar på detta är Nej. Det var uttaget till en förlägningssladd som var otroligt lik antennsladd.
Dagen efter kommer jag hem och ser att Klara har flyttat på modemet och reutern till antennuttaget. Duktig flicka. Men trots att hon troligtvis har gjort allting rätt, så vad tror ni? Självklart inget internet. Jag går iväg till kvällens ZUMBA och hon ger sig ut på en löpningstur. Efter träningspasset inser jag att jag fått lite pengar på kontot, någon litet del av en lön som kommit in, så jag går inom Kiwi, handlar mat och laddning till mobilen. Kommer hem och Klara & Fred har redan lagt sig för att sova. Men innan de somnar hinner vi snacka lite snabbt och jag får höra de ljuva, ljuva orden "Vi har fått interneeeet!!" TACK TACK Klara att du ligger med Fred som är en fixare på sådana saker!
Så nu ligger jag här på soffan och har träningsvärk både här och var. Men med ett säkert fungerande internet. Nu kan bloggen bli riktigt till liv!
Äntligen, äntligen, sitter jag här, när jag egentligen borde sova, men internet på min kära trofastna fina dator. Och det är inte grannens halvkassa, osäkra anslutning som ibland väljer att inte ansluta till min dator, utan det är vårat egna. Mitt och Klaras heeelt egna egna internet! Men, den som trodde att det skulle bli så jobbigt att skaffa det kunde gärna ha sagt något så hade jag tagit mig en annan väg till det välsignade internetet. För face it, vi blir ju som handikappade utan det.
Det hela började en tisdags morgon i ett mörkt sovrum i Bislett. Brevid mig låg en ny opererad fröken Hemström, oroligt sovandes (alternativt vilandes) när mobilen plötsligt ringer. Det är ett nummer som inte är inlagd och med sömndruckna ögon så överväger jag att bara trycka bort samtalet innan jag mer vaknar till liv. Sarah Pontén svarar alltid på okända nummer, man vet ju inte vem som väntar i andra ändan. Denna morgonen i augusti var det Bredbandsguiden som ville hjälpa mig att hitta rätt i djungeln. Efter ett samtal på fem minuter var min första kontakt med dessa, vad jag trodde var, hjältar slut.
Jag återvände till Sverige en sista sväng att träffa alla de människor jag tycker som mycket om och fira 20årsdagar och dylikt. Lyckligt ovetandes om bredbandets väg till vårat hem. Det var till mig sagt det skulle komma i slutet av den veckan. Då jag ändå var i Sverige tänkte jag att Klara nu skulle fixa och trixa och ha det klart tills jag kom upp. Söndagen den 15 var jag med huvudvärk, ångest, ångest och ångest, återigen med båda fötterna på norsk mark. Men inget internet på Jens Bjelkes gate.
Måndagen var första hamburgerdagen efter semestern och jag lyckades få bredbandsguiden att ringa upp mig igen, herr Olsson var en glad norrman som skulle hjälpa mig med besväret. "Men så rart att de ikke kommit noe enn.. Jeg skal ringe Get å sen ringer jeg tilbake" Tack tänkte jag eftersom mina pengar på mobilen dessutom började sina. Men efter fyra timmar hade käre Olsson fortfarande inte ringt upp, vilket ledde till att jag tog saken i egna händer och ringde. Vilken tur jag hade eftersom det var Olsson som svarade på en gång. "Jaa jeg ringte dem å så sa de på svarern att jeg hvar nommer 265 i kön så jeg sendte dem et mail da, å tenkte ringe deg etterpå men jeg har ikke fått noe svar enn! Jeg har ikke glemt deg daa!" Puh, skönt man inte är bortglömd, tänkte jag och så la vi på och jag väntade måndagen ut på min fjärde kontakt med bolaget som skulle hjälpa mig med bredbandet.
Tisdagen bara försvann utan att jag någonsin fick något svar och onsdagen beslöt jag själv att ringa upp. Härliga herr Olsson tog emot mig, hans jobbiga svensk-kund-som-ska-få-get. "Åhja, heisan! De hvar du ja med Get ja. Jeg har ikke fått noe svar men jeg ringer dem nå så ringer jeg tilbake till deg når jeg fått meg et svar, er den grei?" Jo men grei grei då! Ring mig. Klick la vi på och klick, där tog pengarna slut på min mobil.
Se på fan. Efter någon halvtimme ringer faktiskt mobilen. Och det är Olsson! "Ja hei igjen! Olsson her! Nå har jeg snakket med Get å bredbandet ditt skal komme idag eller senest imorgen, syns du de låter greit?" A OUI! Det låter bättre än något annat jag hört på senaste! Alltså innebär ju detta med att vi har internet i helgen! Wohoo! Så jävla bra för mina pengar på alla mina kort är slut, och jag kan inte föra över pengar utan internet. Därmed kan jag dessutom inte heller ladda mobilen som pengarna tagit slut på. Men internet i helgen fixar biffen!
Det blir torsdag, fredag och lördag. På söndag kommer ingen post och bredbandet har fortfarande inte kommit..
Måndagen kommer och betalningsfristen på en räkning kommer. Småttpanik då jag bara betalar via internetbank, kan man göra det på något annat sätt? Åker efter jobbet direkt hem till Carmine och lånar hans italienska laptop. Skriver ett mail till bredbandsguiden, inte arg men ändå bestämt så att de ska lägga märke till en viss irritation, på blandad norsk/svensk som är riktigt jävla dålig på alla sätt och vis. Åker sen hem till Klara som sitter väntandes med en liten lapp som berättar att jag har ett paket från Get att hämta ut från närmaste postkontor..
Drar till postkontoret på tisdag och hämtar modemet. Har dessvärre inte tid att börja pula med det innan jag måste ta mig till jobbet men har väl i bakhuvudet att fixar-Klara kanske har det färdigt så att internetet står på och redo för bruk när jag kommer hem! Eller i alla fall efter kvällens kickboxningspass. Kommer hem med värk i fötterna av klampandet på det oljedränkta golvet. Ser att modemet är uppackat ihop med våran trådlösa reuter. Första tanken när jag ser att Klara sitter vid sin dator är "WOHO INTERNET!" men lyckan blir kortvarig. - Det kan ta upp till tre timmar innan det börjar fungera. Och Klara berättar om sin färd med att installera det men att antenn uttaget gick som en vanlig strömkabel? Hur kan det komma sig? Vi går på kickboxning och kommer hem trötta utan ork att fixa det. Jag säger till Klara att jag absolut litar på henne, men ändå kollar bakom soffan om verkligen antennsladden kommer ifrån ett vanligt strömuttag. Svar på detta är Nej. Det var uttaget till en förlägningssladd som var otroligt lik antennsladd.
Dagen efter kommer jag hem och ser att Klara har flyttat på modemet och reutern till antennuttaget. Duktig flicka. Men trots att hon troligtvis har gjort allting rätt, så vad tror ni? Självklart inget internet. Jag går iväg till kvällens ZUMBA och hon ger sig ut på en löpningstur. Efter träningspasset inser jag att jag fått lite pengar på kontot, någon litet del av en lön som kommit in, så jag går inom Kiwi, handlar mat och laddning till mobilen. Kommer hem och Klara & Fred har redan lagt sig för att sova. Men innan de somnar hinner vi snacka lite snabbt och jag får höra de ljuva, ljuva orden "Vi har fått interneeeet!!" TACK TACK Klara att du ligger med Fred som är en fixare på sådana saker!
Så nu ligger jag här på soffan och har träningsvärk både här och var. Men med ett säkert fungerande internet. Nu kan bloggen bli riktigt till liv!
Kommentarer
Postat av: mamma
vi gläder oss alla, välkommen till cyberspace puss
Postat av: Frida
FAN VAD BRA!
Postat av: Klara
hmpf, så det enda berömmet jag får efter allt detta besvär är för vem jag sover med, huh? Och jag som slet så med mina begränsade tekniska färdigheter...
Postat av: Hannah
grattis :) puss
Trackback