Sarah

Alltså detta facebook.. Vad vore vi utan det? Nu kan vi hålla koll på alla jämt om vi vill. Vilket vi i dagens informationssamhälle säkerligen vill, därmed gör. I alla fall. Men alltså. Jag fattar inte.
Igår gjorde min jobbkamrat slut med sin flickvän över facebook. Först och främst det. Över facebook. Och folk tycker det är illa i SMS. Sen är det panik att han måste ändra sin status. Fix it, fix it, FIIX IIT! Jag fattar det inte. Jag kände aldrig någon panik att ändra statusen. Även om man gör slut och faktiskt inte är i ett förhållande så är man väl inte direkt sugen på ett nytt ändå på en gång? Visst, du slipper prata med alla. Det är väl ett plus. Men ändå. Nej, jag kan inte riktigt köpa det där. Paniken.


I övrigt känns det mest som om jag går på autopilot och bara gör saker utan att egentligen veta om det. Jag börjar bli trött och lider troligtvis av vitaminbrist gånger tusen. I Norge finns ju inte vitamin på brustablett. Helt jävla otroligt. Och det är allt annat än lätt att hitta nougat till bakning. Ibland förstår jag mig bara inte på detta landet.
Så det där med autopilot. Till exempel stod jag i garderoben på jobbet (som jag refererade till som sängen till Klara, hmm) och kollade ner på mina fötter när jag bytade strumpor. Hmm... När hann jag egentligen att klippa tånaglarna? För nyklippta är dem men jag kan sannerligen inte återkomma när det här hände. Autopilot bekräftad.

Julen är efterlängtad.