Sarah

Så, smulpaj på påse smakar gott, men inte lika gott som när man faktiskt har gjort allting själv. Och den dära känslan när du äter något som är så gott som du har gjort helt själv kan ha med det att göra. Att klippa upp två påsar, hälla i påse en och sen nummer två, går inte riktigt in under kategorin bakning som jag annars är så duktig på. Tror det är Jens Bjelkes fel som envisas med att lukta bränt så fort jag närmar mig ugnen som gjort att mina enda kunskaper i köket håller på att falera. Kanske är för att vi knappt har några teskedar. Vem vet.

Lite mat, paj och kaffe senare så börjar man i alla fall känna sig som en människa igen efter gårdagens utgång. Eller gårdagen över huvudtaget. Den började ju trots allt med en bussfärd på sex timmar, där man inte fick alltför mycket sömn. Uppmött, så gott som äkta hollywood-style, av vackra fröknarna Josefsson och Ferdinandsson. Systemet, spontan-köp och updates om våra liv. Alla hade i alla fall något med just lägenheter att säga, och road trip hem där vi satt på nålar och funderade på om bensinen skulle räcka hela vägen eller inte. Körde huvudet i sidorutan vilket ledde till sex ögon kollande oss noga under omkörning och blinkning på avkörning. Minsann. Fortsatte med en springtur i gammal tradition och mötte den största fisken jag någonsin sett blivit fångad in real life vid lagan. Fiskarna såg min haka som föll vis åsynen av den och fnissade. Jag har många gånger sett fiskare ja, men någon som faktiskt har fått napp? Svar nej.

Tidsoptimist i bästa anda dök jag upp trekvart försent hos Frida där det dracks äppelpaj/glögg och cider. Fick lov för hennes föräldrar att ha killar på rummet och gamla godingar som Jag har aldrig och samtalsämnen som tydligen aldrig dör ut kom tillbaka. I en bil mot Halmstad taggade vi, bara för att mötas av 92or i mängder. Aldrig har, och jag tror jag kan tala för de flesta av oss, vi känt oss så gamla. Ett bekant ansikte som brast ut "ÅH EN TILL 90A!" bekräftade att vi inte var ensamma om att känna så. Byte av ställe där tummen började blöda och det skapades märken på toalettdörren. Jag träffade gamla media-elever påvägen mot mcdonalds och kom på efterslänt men bjöds på en cheeseburger. I bilen hem hittade jag och Adam vilken låt vi ska få ett barn till som kommer blöda hela sitt liv och troligtvis bli mobbat av Micke.

En efterfest hos Lina i lugnaste slaget där det mest blev diskussioner om ditt och datt som gjorde alla närvarande otroligt trötta. Antingen det eller faktumet att klockan var närmare tre, halv fyra. Gick sjungandes hem för att bli av med aggressionerna om att media-programet ev kommer läggas ner och hoppade ner i en nybäddad säng med alldeles för många kuddar. Vilket ledde till att jag la kuddarna ovanför mig och kröp ihop ner på nedre delen av sängen. Sådär logisk som man kan vara en lördagsnatt i början av oktober.

Nu är det söndag, en otroligt seg söndag som har visat sina sämsta sidor, och jag ska strax sätta mig på en buss i sex timmar igen. Men jag hann vara här i 29 h och jag hann skratta och ha kul och träffa fin fina vänner och om mindre än fem dygn är jag tillbaka igen.