Sarah

På senaste tiden så får jag oftare och oftare två speciella frågor. Och varje gång jag får dem så mörknar det lite mer i mitt sinne och framför mina ögon. Varje gång så kommer det mer och mer rök ur mina öron i samband med att irritationen suger. Så därför tänkte jag skriva svaren här, en gång för alla, så att folk kan sluta att fråga samma frågor med samma vridning hela jävla tiden.


"Men Sarah, ska inte du börja att studera då? Du måste ju plugga!"
Ja, kära läsare. Jag jobbar på ett universitet och stöter på mycket som har med skolan att göra, så många frågar gärna, blir du inte lite sugen? Jo jag har aldrig varit osugen på att studera. Jag har ju nästan genom hela mitt liv tyckt om att gå till skolan. Jag hade alternativet högskola med på min lista när jag funderade vad jag skulle göra efter studenten. Det var där och det kändes inte förjävligt om det skulle bli det. Men jag tänker inte sätta mig och studera och plugga om jag ändå inte vet vad jag vill med mitt liv. När jag vet vad jag förhoppningsvis vill göra i resten av mitt liv, eller i alla fall de närmsta åren. När jag hittar vad jag tycker är riktigt roligt att hålla på med. När jag hittar den utbildningen som är sådär underbart perfekt för mig. Ja gott folk, då ska jag sätta mig ner och studera. Självklart. Men fram till den dagen så gör jag hellre andra saker än sätter mig ner och drar på mig en massa lån och ångest över något jag egentligen inte kommer ha användning för ändå.


"Hur är livet då? Hur är det med dig egentligen? Hur går det med kärleken?"
Okej, fråga mig gärna om hur livet är, och utveckla gärna frågan mer precist så blir det lättare att komma med fulla och uttömmande svar. Men när ni drar assosiationer till att min liv skulle vara tungt bara för jag inte har en pojkvän eller liknande så blir jag faktiskt irriterad. Man måste inte vara förälskad eller i ett älskande förhållande för att må bra. Inte när man är 20 i alla fall. Och jag tror inte att man måste det någon gång i livet. Visst, en livspartner är det många letar konstant och desperat efter. Det kan jag förstå även om jag inte för fem öre är där. Jag tror folk tror att jag är ensam. Och visst kan man känna sig ensam ibland, men det kan jag göra när jag är tillsammans med någon ofta, och då är ensamheten ofta mycket jobbigare och tyngre att handskas med på någotvis. Sen vill jag förresten också säga att med kärleken går det jävligt bra. För kärlek för mig är inte bara den man har i ett förhållande till någon, utan i alla relationer till alla som man tycker om och älskar! Jag har vänner och familj, i Oslo och Laholm och andra delar av Sverige och världen, som fyller upp, som gör att jag mår bra. Jag har ett härligt jobb och härliga arbetskamrater. Jag har fantastisk kombo och fräsch lägenhet. Varför skulle mitt liv vara så tungt och jobbigt bara för att jag inte har en pojkvän just nu?


With that said hoppas jag att jag slipper flera frågor liknande dessa och kan även passa på att berätta något annat jag lärde mig idag. Börjar det bli rökigt i rummet och du vet det kommer komma ut mängder med rök ur ugnen när du öppnar den, så kan man förhindra att brandvarnaren går igång genom att trä en plastpåse över. Supersmidigt! Och man slipper möta husets boende på innergården en kylig onsdagskväll. Tipptopp!