Jag ska riva mina murar tills vi ser varann. För jag vet vem jag är när jag är med dig.

Så efter helgens besök var det dags att ge sig på projekt 66 återigen. Det har varit lite upp och ner med sjukdom och besök som inneburit vilodagar. Och för att inte nämna synd-dagar.

Kära syster yster kom på torsdagen för att besöka mig i Oslo och även mig på jobbet! Tålmodigt väntade hon utanför Tank hamburgerbar och fick hälsa på Carmine innan vi tog pick och pack hem till Jens Bjelkes. Hon hade en del kassar. Plus min kak-kasse. Väldigt viktig. Hem och stressa på Klara så alla tre blev klara ungefär den tid vi skulle ha varit på plats. Och resfärden var väl 20 min. Men inga sura miner för det! På med finkläderna och iväg och fira Ida. Hon var inte heller sur vi var sena, hon hade ju faktiskt redan börjat på vinet. God mat, dricka och härligt sällskap ledde till en otroligt trevlig, men ack för sen kväll när man skulle upp på jobbet och steka hamburgare dagen efter.

En lugn dag som innebar ett fint besök från syster och jag bjöd henne på både fantastisk burgare och pommes frites för att visa vad jag gick för. Hon sa nog aldrig att de var fantastiska, men jag såg det på henne när hon satt där och funderade på om norska kreft var kräftor eller cancer eftersom det kunde orsakas av rökning. Jag var som en zombie resten av dagen och väl hemma pushade jag Hannah både till att känna på kycklingfiléerna och tillaga dem. Kollade mumien, som är väldigt mycket a trip down memory lane på alla sätt för mig, la våra huvuden på kuddarna och somnade.

Vaknade lördagmorgon av en otroligt glad Klara som kom hem från gymmet. Vad gör man inte för att sluta få sms av dem om att man inte varit där på 14 dagar? Hon var glad som en solstråle medan både jag och Hannah inte riktigt kunde avgöra om hon var seriös eller bara gjorde sig till. Dagen spenderades på stan med lite shopping och titt och kaffe. Systrarna Pontén köpte självklart skor båda två så vi kunde hålla allas förväntningar. På kvällen var det jag som fick stå för maten och för en gångs skull behövde vi inte vädra ut rök genom fönstrena. Jag använde inte ugnen överhuvudtaget. Simpelt. Vi drack massa vin i sällskap med Klara och Fanny och vid 2 på natten kom vi fyra på att en öl ute kunde ju vara kul. Hannah och jag kom hem stapplandes i säng vid halv fem, fem med en fenomenal utekväll i Oslo. Och jag får väl tacka dig kära syster för din otroliga insats!

Söndagen var man mest seg. Jag vaknade efter fyra timmars sömn och kände att "nu var jag minsann vaken och pigg". Kände senare ju längre dagen led hur dumt beslut det var. Släppte av syster på bussen, var inte så jobbigt som jag trodde då vi ses väldigt snart igen, och vandrade genom stan i mina blåa pyjamasbyxor med blåbärsfläck på väg till Erika där det vankades bakvalvaka. Det blev bullar och diskussioner med schyssta tjejer innan jag tillslut blev så trött på att Sverige demokraterna gjorde ett så pass bra val så jag gick hem och sov.





Så Projekt 66 is alive med gårdagens powerwalk och småstyrkeövningar och dagen idag avslutas med ett tufft pass kickboxning. Och vad har vi lärt oss på senaste? Inte sniffa på fettlösningsmedel.



Kommentarer
Postat av: mamma

så fina ni är

2010-09-22 @ 21:51:42
Postat av: Hannah

hahahah jooodå jag saaa att hamburgaren var jättegod! tror jag iaf. för det var den! allt var jättegott! :) saknar redan dig och oslo! puss syster


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback