What if your were left with a stone cold heart? And you're all alone just falling apart? Would you rise again?
Eller så står jag upp på dansgolvet och valsar eller kör en foxtrot ihop med en danspartner, kanske min dejt eller någon annan, och vi tar över golvet och alla kollar på oss för vi är så grymma på att dansa.
I vilket fall som helst är jag på min studentbal om 24h. Och jag minns inte sist jag var såhär galet nervös. Är verkligen allting klart? Finns allting som behövs här hemma till imorgon när man ska fixas? Kommer det lösa sig och kommer min baldejt att vara frisk imorgon? Eller tillräckligt kry för att orka balen? Ja, det kommer han. Det vet jag. Men fy i helvete va nervös jag är, fast för exakt vad vet jag nog inte.
Senaste veckan har blivit ganska mycket.... fest, som hör studenten till. Sen förra veckans studentfest och karsefors körde vi ihop en liten onsdagskvällssammanställning hemma hos Teodor och i fredags tog jag och Frida på oss dansskorna och intog dansgolvet på Moon. Och imorgon ska vi festa från halv tre imorgon eftermiddag till MINST kl 6 morgonen efter då frukosten serveras. Men vi måste ju också inta medieteket och köra lite "VEM VILL GÅ I ETTAN NU INGEN INGEN" så att alla ettor flyr medieteket. Oh yeah. Fan. Vi ska ha så jävla kul.
Och jag är nervös. Nervös, nervös, nervös.
Ska försöka sova nu och för en gångs skull inte drömma någon utflippad dröm.
Det är bara repetition, repetition jämt. För jag gör ingenting i flera dagar, flummar, somnar om och vaknar medan andra går till sängs.
Förlåt alla er som jag blivit så förbannad på för eran stolthet. Förlåt till er jag sagt "Svälj din stolthet för fan och gör det bara". Jag får be om ursäkt att jag anklagat, förbannat, sett ner på och avskytt er stolthet. Somligas stolthet värre än andras. Jag ska säga förlåt för att de gånger jag sagt "Men svälj det för fan, hur farligt är det att vara den som kryper till korset?". Ja, förlåt för alla kränkningar jag vräkt ur mig bara p.g.a er stolthet. En del har jag klagat på mer och en del mindre. Förlåt.
Inte förrän nu, drygt ett år senare så inser jag, jag är precis likadan. Den jävla stoltheten och envisheten besitter jag också. Det är väl också därför jag blivit så trött på er andra som är stolta, precis som jag.
Idag har jag fått ett mycket smickrande erbjudande. Det är en ära, men vågar jag?
Idag har jag också fått reda på betyg i det gudsglömda kursen matte c. JAG KLARADE DET FÖR FAN! MVG! WOHO!
Och jag vågar inte väcka dig nu.
Det var match, första för mig på väldigt länge och det gick väl inte världsbäst mitt inhopp på toppen. Men jag kämpade mitt bästa. Efteråt fick jag stressa iväg och åka till Kvibille för förfest innan Bad Taste. Så skulle vi cykla in och blabla. Kvällens studentfest blev som alla mina andra studentfester, rabalder! Ärligt talat vet jag inte en enda studentfest utan en fälld tår. Cykla hem och var hemma fem typ, träningsvärken till max och även dagen efter (alltså imorse) kändes det som om jag hade en sadel fasttejpad i rumpan.
I härlig bakfylle anda åt jag i stort sett ingenting fram till fem då nachos, ostdip, guacamole och kanelbullar dök upp. När ska man egentligen lära sig? En sak vet jag i alla fall, inte en chans att jag festar på en tom mage igen. No no. Sen efter en mysig för och eftermiddag blev det hemskt bråttom att ta sig till bussen. Skulle handla mat på hemvägen och handlar på Torghallen såklart, dyrast men närmast. Ska dra kortet. Fan. "Köp medges ej" Men visst fan har jag pengar på kontot? Drar igen. "Köp medges ej" Men va i helvete. Kassen får stå vid postterminalen inne på ICA och jag rusar i frustration hem för ett VISA kort eller pengar. Kortet kommer fram och väljer att springa inom en bankomat och ta ut så inte samma sak upprepas en gång till. Blir närmsta, alltså SEB automaten som är inomhus. Och när jag ska gå ut har jag måttligt bråttom så lyckas inte öppna dörren ordentligt. Och PANG! Knät åker rakt in i dörrkanten. Med tårar i ögonen och ett bultande knä och bultande huvud kommer jag tillslut till Torghallen igen, betalar och går. Och nu är knät galet svullet, lite varmt, lite blått och jag kan inte böja på det. Go Sarah!
Lord I'm aching so hard to see this world, full of anger, hate and empty words.
Just nu är det en jävla massa folk jag bara skulle vilja ge en riktig jävla käftsmäll.
Ursäkta språket.
I'm burning, like a combat zone, so sharp my senses cutting stone
Blue lining, blue lining blue lining white trench coat
Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen, snön hyr ut sin oskuld för skiten bara känns.
Fredagen innebar Matte C nationella prov. Avgörande för betyget. Får svaret i nästa vecka så nu gäller det bara att hålla tummarna och så får vi se. Sen blev det mindre inhandlande på Halmstad torg och hem. Jag unnade mig en Glamour, godispåse och fixade spotify på datorn. Till alla er spotify frälsta kan jag säga en sak, jag är det INTE!
Efter duschning och allmänt fix och tricks drog jag mig mot Ferdinandssons residens. Närmar mig huset och en bil tutar och kör förbi. Jag är hundra på att det är Simon och Adam som kanske skulle inhandla något på skotten eller något men de första rösterna jag hör när jag går in i huset är Simons och Adams. Och jag blir helt ställd. Efter ett tag får jag ett sms "fan va chockad du såg ut" och jag inser hur fel jag sett. Det var Lukas minsann. I alla fall. Hos Lina blev det firning och vi bjöds på mat och efterrätt, vi bjöd henne på sång. Det var i vilket fall som helst väldigt väldigt trevligt. Sen bar det vidare mot underbar och jag såg mig till att paxa en plats för hemvägen. På säsongens sista underbar blev det kareoke! Och två gånger! Like a virgin och Kom igen Lena, helt galet bra var vi. Klockan slog tolv och vi ville handla billigare så vandra mot Asian. Mötte en hel del trevligt folk som haka på, en del som jag inte träffat sen mellanstadiet. Det var inte länge vi var där innan vi skulle gå igen och det blev dans dans dans. Till och med bugg! Kvällen fortsatte med McDonalds, politiksnack, gangster-Martin och bilfärd hem. Hemma klockan fyra, var helt sjukt pigg och baksugen så ställde mig för att baka innan jag somnade med chokladbollar i munnen och med Love Actually på tvn.
Efter en timmes sömn vaknade jag och mådde som jag förtjänade. Försökte somna om ett flertal gånger. Men efter sms och ljust ljus som sken in genom fönstret var det omöjligt. Det var lika bra att försöka äta lite frukost så att jag skulle orka träning. Min första träning på två månader. Och det var jobbigt. Folk undrade hur det kändes, mitt svar? Jo, det känns! Hämtade upp saker hos Lina. Hem för dusch och tanken till plugg men blev vilandes på soffan, lyckades dock aldrig somna. Buss x 2 som tog mig till Kvibille och det blev firning av tre personer med tårta och god mat. Såsmåningom blev det eurovision och jag somnade av och till tills vi tillslut gick och la oss. För en gångs skull var jag inte galet jobbig i sömnen i alla fall.
God natts sömn och söndag. Hann inte mycket mer än äta och klä på sig innan vi åkte till Laholm för att bära bord och stolar, jag gick i särklass saktast nerför trapporna. Jag har förkorta armar för stolar helt enkelt. Avsläppt utanför huset och satt på altanen och började skriva på mitt första-klassiga argumenterande tal. Ämnet? Tja, under helgens gång fick jag en massa tips på abort, dödshjälp, dödsstraff osv. Vad skrev jag om då? Att melodifestivalen var bättre förr. Rätt som det var fick jag mig ett erbjudande om bio i Laholms egna biosalong så där hängde jag på! Såg Änglar och demoner och den var helt okej. Var ungefär som alla de där filmerna National Treasure och de där. Sen tog vi en snabbis till McDonalds för "seriöst" samtal där vi gick egenom de flesta, inkl oss själva. Och ja, kan ju säga att man fick höra mycket nytt, även om sig själv (Paus?!). Nåja, alltid intressant. Hade i alla fall en jävligt trevlig kväll.
Tack alla för en kanon helg!
Kudden har glömt bort de tårar jag grät, var är de spår som ändå måste finnas?
Alla har glömt.
A trip down memory lane, ja det verkar det alltid bli när jag är ute! I fredags tog jag och Frida och bestämde möte på Bulls uteservering kl halv tio. Efter misslyckat försök att få med lite fler och blivit kallad opatriotisk dansk så blev det bara vi först. Men Nathalie och Marie kom efter ett tag och vi snacka skit. På något vis kommer alltid gamla dar upp på tal. Är det inte sommaren eller hösten så är det högstadiet och nian, eller varför inte matsalstugget från mellanstadiet? Alltid. Och även denna kväll inne på Asian. Den ena och andra historien kom upp och en del tålde helt enkelt att repeteras. Under kvällen fick jag dessutom en dikt tillägnad till mig. Dock äckligaste mintuun någonsin. Kvällen avslutades med 324an hem, blöt och kall, Franz Ferdinand och A little respect.
"Dens kvällar blir inte alltid som tänkt. Ikväll blev synnerligen trevlig t men inte alls som tänkt och jag känner mig in i helveter dum. Ja nguet varför och dels kan jag inte sluta fundera på varför fan de vet de. Varför vyka?"
Lördagen var först choklad, choklad, choklad med familjen. Gott, väldigt trevligt och mättande. När kl var 17:00 hade jag hunnit vara hemma i en timme och fräschat upp mig när Pelle och Julia kom med den lilla röda ... opeln? Till Tina och Kalle med god mat. Tjejförfest blev till en fest med hela Knäreds fotbollslag. Alltid lika kul när Joel alltid blir lika förvånad. Kvällen var riktigt trevligt även om det blev en del smsandes och svårförstått sådant. "Hälsa oskar" Vem fan är oskar?
Sen bar det utför. Vi skulle möta folk i stan och det skulle bli kul. En ångra sig, en baka sockerkaka, en hände det något med så kunde inte prata, en lurades om att han skulle in, en ringde aldrig och en visste inte ens att vi snackat om att mötas upp tydligen. Jag blev sur först ett, sen två, sen tre och sist fyra. Då var jag förbannad på mig själv som köpte en godispåse jag inte ens ville ha. I bilen hem spydde jag galla över allt och alla. Var galet bloggsugen när jag kom hem men slutade med ett enkelt sms i utkast. Och när man läser vad jag skrev här ovanför var de nog bra jag höll mig borta från bloggandet.
Sen du får så har min spegel glömt bort hur du såg ut, nu får den aldrig se dig.
Telefonen har glömt bort hur du lät och ingen talar längre om dig med mig.
Alla har glömt. Men inte jag. För varje ensam natt, så minns jag mer.
Dörren kommer inte längre ihåg hur du slet upp den, ivrig att få se mig.
Och gitarren inte sångerna om allt skönt och vackert, som du skulle ge mig.
Alla har glömt. Men inte jag. För varje ensam natt så minns jag mer.
Alla har glömt.
Sen du for så har min spegel glömt bort hur du såg ut, nu får den aldrig se dig.
Snart ska jag till doktorn och hoppas på att få lov till lite fotbollsträning nästa vecka. Hade ju varit underbart, härligt, fantastiskt och galet BRA! Hade nog behövt röra på mig. Blir sådär smått galet knäpp av att inte få röra mig mer än dessa promenader. Som jag i och för sig inte hinner med att ta då jag spenderar dagarna i ända med plugg.
Fredagen den femtonde är en lyckans dag, då måste vi fira! Efter fredag så är jag för alltid klart med multimedia och aldrig mera matte c! Fredagen den femtonde, då jäääävlar! Jag firar själv om jag så måste!
Jag har verkligen ingenting alls att skriva. Dessutom är jag inte alls på skrivhumör. Matten sög och medieproduktionen krånglar. Fick oväntat besök igår som slängde in en politisk tidskrift jag tänkte jag kunde ta och skumma egenom nu.
But she was only 17.
Efter misslyckade försök att hitta en manual där det står hur man upphäver barnlåset på en avstängd tv och ett avsnitt Greys Anatomy börjar dagen dra ihop sig. Min lilla nyttodag. Nej, inte nyttig i benämningen hälsosam, självklart. Men nyttig i plugg-benämning. Blev baksugen nu ikväll så slängde ihop en liten smulpaj.
En del av mig kommer nog aldrig att bli vuxen. Idag regnade det och jag drog, i nostalgi, på mig mina hultsfreds-gummistövlar. Mina enda gummistövlar också men de inhandlades inför hultsfred 08. Det regnade mycket och det var pölar här och var. Till slut kunde jag inte motstå. Jag kunde inte hejda mig själv. Jag hoppade i en härlig pöl. Förlåt Frida.
här är i och för sig hannas hultsfreds stövlar
hittar inte bilden på mina zebra randiga
Jag har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor.
- alla ni som undrade, där har ni en anledning till mitt bittra hat mot det sociala nätverket!
Helgen är förbi och även valborg är över. Måste säga att kvällen blev riktigt trevlig! Ja, rent ut sagt hade jag mycket kul större delen av kvällen. Och måste nästan säga att höjdpunkten under kvällen (förutom sovsällskapet) var kareoken, tack bästa David! Vi ägde stället och ja, jag kände mig nästan som en kändis på riktigt. Det blev alltså en förfest hos Patrik och sen Underbar i staden. Vi hade en mycket trevlig kväll jag och mina vänner och min kärlek. Tråkigt värre att jag inte fick träffat mina laholmare bara men vi tar igen det. Som jag sagt, valborg är ju bara en kväll i mängden!
Pizza, sena nätter och chokladmilkshake, grillning, robinson och jobb blev resten av helgen. Nu är det återigen en vanlig tråkig måndag och jag har varit i skolan, promenerat och pluggat. Nu sitter jag här med ont i halsen. Är det inte för typiskt? På fredag avgörs dessutom min framtid vilket ska bli synnerligen spännande. Inte minst för att se om jag för en gångs skull kanske skulle kunna förstå vad min doktor säger. Spänning. Mystik.
Hemma fester och en stulen bil, jag satt vid fyrisån och döda tid.
Snurra flaskan, jag har aldrig, sanning eller konsekvens?
Vad vill du veta om mig?
Fråga bara, jag berättar vad som helst.
Jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor.
Hjälpte till på min brorsas restaurang, mina vänner ville va som han.
Valborgskaos på Stora torget, rackaberget 95 vi bodde högst upp.
Vad mer vill du veta? Jag berättar vad som helst.
Jag minns det än idag, en vattenfestival, minns att ingen ville åka hem.
Jag skulle utomlands, jag bytte efternamn
och jag blev en av dem som aldrig kommit hem.
Det var 17 år, 17 år i staden där jag växte upp och så.
Märker du hur fort det går?
Jag var 17 år och ville inte vara den som blev kvar.
Jag ville inte vara den som blev kvar.