Sarah

Jag är så orolig över vilken reaktion det kommer att blir. Jag vet inte om jag kommer kunna hantera den
Jag är rädd. Men jag måste göra rätt

OM det går, skulle ni ta emot mig med varma armar? Jag vet inte längre, jag vet inte.

Helgen har varit jobbig, och på många sätt. Igår satt jag likblek i bilen med ett ruggigt halsont och försökte sova bort tiden. Tog en sväng inom IKEA i älmhult men jag fann ingen glädje i att vara där. Åt två och en halv köttebulle med lite pommes frites till lunch (med andra ord åt jag inte ens upp barnmenyn) men kunde då ta en panodil. Vilken gjorde underverk, dock inte under själva IKEA besöket utan det märktes mer på hem vägen. Idag fryser jag i alla fall inte och är förhoppningsvis inte lika grön i ansiktet men halsen är inte mycket bättre. Kunde knappt äta, det gjorde för ont att svälja.

Så fredag tog vi oss en pizza; jag, Lina, Frida och Julia. Snackade om allt och inget och jag babblade väl mest som vanligt. Kan bara inte hålla munnen stängd vissa dagar. Efter en smaskens pizza drog jag, Lina och Frida hem till mig för lite "Djävulen bär Prada". Julia var trött i kroppen efter en hel veckas tygbärande så hon åkte hem. De åkte vid tolv-slaget och jag somnade under timmen efter.

Lördagen var det upp vid åtta-tiden för frukost, packning och leka tetris med packningen i bilen. Sen var det upp till Örebro. Träffade morfar, och jag tyckte bara det var obehagligt. Mmm, sen hem till Lotta & Jacob och spenderade kvällen där ihop med släkt som jag inte träffat sen fyraårsåldern typ. Världens sötaste kissemissar hade dem! Oh, jag vill ha en jag med! Det var glögg, god mat och trevligt sällskap.

Natten till söndagen var inte den bästa natten någonsin. Jag sov riktigt illa, om jag sov något alls vill säga. Vaknade upp med halsontet som jag berättade om tidigare. Nej, igår var det ingen bra söndag för Sarah. Mådde kasst och mitt humör var en berg-och-dal-bana. Träffade Pontus på kvällen med, tyckte lite synd om honom med tanke på hur jag var. Men det var mysigt, var ju ett tag sen vi sov över eftersom han varit sjuk. Är det min tur nu eller?

Jag försöker komma på vilka saker i livet som gör mig riktigt lycklig, vilka människor och händelser som gör att jag känner att fan, livet är ganska härligt ändå. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inser att svaret är så långt ifrån mig, utomräckhåll. Jag kan inte spola tillbaka tiden eller framåt. Jag vet inte hur jag kommer känna om några månader, jag vet inte ens hur jag kommer att känna imorgon. Men jag strävar efter att bli lycklig. Inte lycklig hela tiden, det kan man inte bli. Men jag har känt mig så ... mittemellan på senaste. Det är varken jippiedo eller hej-kom-och-döda-mig. Jag är neutral, och jag är tråkig. Man är tråkig som neutral. Jag tror jag helt enkelt har börjat tänka så mycket just nu så att jag inte vågar leva och bara vara jag. Jag vågar inte ta dagen som den kommer för jag är rädd inför morgondan. Jag vet inte vad som sker med mig eller inom mig nuförtiden men det känns inte bra. För det mesta går jag runt och är orolig och saknar.
Jag var så säker innan, jag är inte säker längre. Antagligen är det ändå försent så jag vet inte varför jag går och tänker på det. Men jag är inte säker längre, inte någonstans.

Evig lycka är inte lycka precis som evig orgasm inte alls är någon orgasm

Jag borde egentligen inte vara uppe sena nätter. Häromnatten när jag kom hem, jag blev alltså räddare än jag varit på länge.

Kom hem från Lisa och började hänga av mig. När jag öppnade dörren upp till my crib så såg det ut som om något började flyga mot mig. Jag sprang snabbt därifrån men kände hur det här flygväsendet följde efter mig och flög in i mitt ben gång på gång. De som känner mig vet hur jag är med kryp, jag klarar inte av dem. Man säger att krypen är räddare för oss än vad vi är för dem. Jag antar att jag är reglen som bekräftar undantaget. När jag märkte den här flygande saken inte försvann fick jag rent ut sagt panik. Det var mörkt i hallen och "krypet" såg ut att vara ca två cm långt och en cm tjockt. Inte så jättelitet med andra ord. Det slutade med att jag skrek på mamma. Haha, så vuxen är jag. Sen precis innan mamma kom så såg jag att det såg ut att hänga i någonting från mig liksom, jag tänkte "Va fan har jag gått in i någon spindels jävla nät?!" Och spindlar är de kryp jag fruktar mest, alltså lugnades inte min panik. Medan jag skuttade runt på golvet i hallen såg jag i på vissa ljusa ställen att det som krypet hängde i var väldigt tjockt. Mycket tjockare än spindelnät, och det var ju svart? Tillslut efter ett antal skutt och hopp närmade jag mig lampan. Mamma kom ungefär då och frågade vad det var och jag tittade ner och såg att det var mina hörlurar som hängde ifrån fickan.

Modiga Sarah

Det var längesen det hände någonting nu känner jag. Varje helg är en massa mys och trevligheter och gottans, men det var längesen något speciellt hände. Vad som helst! Kommer inte ihåg sist jag var på bio, bowla eller bara gjorde någonting speciellt. Visst, jag har väldans trevligt under mina helger men jag saknar händelser! Vill ha lite fest, att någonting ... ja, händer! Träffa lite folk! Idag var det ju fotbollsturnering men det var ju ingen som kände för att gå dit. Visste inte ens att kolla på fotbollsturnering var något man kunde kalla att känna för, trodde bara man gick dit och titta och snacka skit liksom. Som handbollsmatcher. Nåja, alla kan ju inte resonera som mig heller.

Så, igår hyrde jag, Lina, Lisa och Frida "The Last King of Scotland" den rekommenderar jag. Ruggigt bra verkligen. Sen blev det en del tittandes i skolkatalogen och det är nu bevisat att Osbecksgymnasiet finns representerat på youtube! Sök FP05 Skolfoto så är det klass FP05 på Osbecksgymnasiet när de gör sig iordning för klassfoto. Den du.
Idag har jag sovit, varit deppig, vilat, varit på allmänt dåligt humör och mått riktigt dåligt, undrar om jag inte är sjuk. Tills jag pratade med Nathalie på msn och vi beslöt att kolla på fotbollen och fika ihop. Nu blev det ingen fika utan promenix till skotten där vi inhandlade fotbolls-snacks och vandra hem. Käkade var för sig och sen dök hon upp hos mig vid 7-tiden. Man hörde hennes cykel på lång väg HAHAHA xD Chilla, kolla High School Musical 2 och sen då Sverige - Spanien. Det är vad jag orkat idag.

Tack för en himlans trevlig kväll Nathalie!

Men va i helvete sysslar ni med Sverige?! 3 fucking 0, det är bara pinsamt, ni spelade ju nästan inte boll. Höll knappt markeringarna och hade nästan inga anfall i första. Det rättades upp i halva lite grann men långt ifrån dugligt. Nej, jag säger inte att jag hade gjort det bättre men ändå. Kunde ju gjort ett mål iallafall?

Mitt mål inom fotbollen är nu mera kraschat. Min dröm har varit att få spela med mitt namn på ryggen, nu har de inte ens det i landslaget.

Japp, idag var jag på jobbintervju. Jag är ju så jävla dum i huvudet. Först stod jag utanför en dörr och tryckte på en knapp. Vete fan vart den knappen gick, jag tänkte att det kanske var en ringklocka. Vågade inte öppna dörren självmant ju. Sen knacka jag och då öppnades dörren. Det var ju såklart bara att gå in men inte vågade jag det inte. Sen hann jag väl i princip sätta mig ner och säga hej till Sara som också skulle intervjuas idag innan jag skulle in. Det tog nog knappt 10 minuter. Om det är en bra eller dålig sak har jag ingen aning om. Men jag bara avskyr sådana frågor som "Beskriv dig själv" "Vad är din starkaste och svagaste sida" Blä på det. Vet inte om mina svar var direkt något att hänga i granen men nu är det ju gjort. Och jag hoppas så INNERLIGT att jag får jobbet.

Vad har jag gjort på senaste då? Helgen var mest mys med vännerna till olika filmer eller idol:) Sen Fars Dag och på kvällen åkte jag till Pontus. Veckan har bestått av en del plugg och en del Pontus och så. Funderar på att ta mig ett träningspass ikväll också men det beror på om någon mer ska dit känner jag. Annars är jag helt enkelt inte sporrad nog för det. Dessutom ont som fan i nacken, en massage hade då inte suttit fel. Idag hade jag också prov på samhälle, regering och riksdag. Det gick nog. Kändes bra, fast det brukar ju gå ganska kasst när det känns bra. Hittade inte på svar på så många frågor idag i alla fall.

what did you do? what did you say? did you walk or did you run away?
where are you now? where have you been? did you come along or did you bring a friend?
i need to know this cause i've noticed, you're smiling out in the sun having fun and feeling free.
and i can tell you know how hard this life can be, but you keep on simling for me
so what went right, what went wrong? was it a story or was it a song?
was it over night or did it take you a long? was knowing your weakness that made you strong?
or all the above, oh how i love to see you smiling, oh yeah, take a little pain just in case
you need something warm to embrace, to help you put on a smiling face

dont you go off into the new day with any doubt, here's a summary of something you can smile about
say for instance, my girlfriend, she bugs me all the time, but the irony of it all is that she loves me all the time
oh see
i wanna be you whenever i see you smiling, because its easily one of the hardest things to do
your worries and fears become your friends and they end up smiling at you

put on a smiling face

Jag är helt galet stolt över mig själv. I onsdags jobbade jag på multimedian och blev klar med uppgiften vi hade. Var i skolan en timme på torsdagen, utan att egentligen ha lektion och då gjorde jag idrotten. Nu att jag inte har lämnat in den är inte mitt fel. Det var låst till expeditionen och jag var sjuk i fredags, men i alla fall. Får väl lägga den imorgon. Och sen, igår när jag hade något omåttligt tråkigt och mådde bajs och hade inget att göra så satte jag mig och skrev Uppgift Tylösand, skulle skriva min engelska uppsats men kom inte på något att skriva om så det sket sig. Så idag vaknade jag kl 11 och visste direkt vad jag skulle skriva om! Alkohol! Har skrivit lite om det innan i en svenska uppstats så tänkte jag kan ju kolla där och så. Asastolt över mig själv. Känns lite konstigt att klanka ner som fan på alkohol och sådana som dricker när det händer att jag själv konsumerar det. Men det var det lättaste ämnet för mig i alla fall! Och nu har jag faktiskt gjort allting i tid förutom börjat plugga på samhällen eller pluggat en sida matte. Men matte och plugga hemma har aldrig direkt gått för mig.



Förutom plugga har jag då förstört bilen så nu måste vi ringa citroen verkstaden. Jag har varit med mamma och handlat och ätit och städat. Mitt rum börjar verkligen likna något!

Övningskörde då idag. Körde först vid Osbecksgymnasiet och det gick prima utan ett enda motorstopp tills det kom trafik och gågängare. Fick panik och istället för att leta upp bromsen blev det motorstopp. Lika effektivt om du frågar mig. Sen åkte vi till Linas ställe som hon varmt rekommenderat, Industriområdet bortanför glänninge. Och där var verkligen super. Jag kom upp i treans växel och 40km/h, är bara så stolt! Sen visste jag inte vart jag skulle ta vägen för vägen delade sig, en pinne kom och mamma började skrika så motorstopp. När jag sen skulle iväg och köra igen började det pipa, en ny lampa lös och "Engine Fault" lös med stora bokstäver på displayen.

Go Sarah.

 

 

Nu sitter man här. Har absolut ingenting att göra, känner att jag orkar inte riktigt någonting heller. Funderar på att ringa Lina och se hur de gick för henne hos syon men samtidigt ringde jag ju henne tidigare så kanske hon ser att jag har ringt och ringer upp? Det hade i alla fall jag gjort. Men vi får väl se.

Idag var det skola. Vi hade en lektion, fett nice och fett irriterande. Matten gjorde jag ändå inte så mycket på eftersom jag inte hade någon bok. Känns fan ensamt utan Elina på matten. Marcus, David och Shane snackar ju bara om sitt jädrans wow hela tiden, inte riktigt min grej:P Sen hade vi i alla fall ingen lärare på engelskan så satt i multimedia salen (med våra otroligt nya snygga datorer) med Pontus, Marcus och Shane tills min buss gick. Hann med ett bussen hem, yeay! Det är alltid ett plus, idag resulterade det till att jag kom hem kl 14 och gick till Parkskolan, fick mammas påskrift och sen till Shell för att lämna in den där licens lappen till Bengt. Ringde Lisa, Frida & Lina, tänkte jag kunde ta en visit på Osbeck. Lisa var hemma hade migrän och berättade att Frida och dem nog hade idrott nu, när jag väl kom till idrottshallarna vågade jag inte öppna stängda dörrar. Så tog tränings schema från träningsverket och promenixade hemåt.
Har skrivit min analys av Don Quijote och imorgon blir det till att råplugga på allt jag skrivit så att jag kan redovisa. Jag suger på att redovisa, hatar att stå inför folk och prata. Hatar ännu mer att göra det själv, uh. Tur man i alla fall har valt att lära retorik i trean, det kanske kan hjälpa en att komma över lite. Man kan ju alltid hoppas.

Sitter just nu och lyssnar på den underbara låten Valerie med Amy Winehouse, helt galet underbart härligt bra är den! Mår som jag mår, vilket är åt det sämre hållet. Ont i halsen och fryser, känns det bra liksom? Not really. Och jag har inget att tänka på ens. Det enda jag tänker på är vad jag ska ha på mig imorgon. Hah, vet inte vad som har hänt med mig, det är helt galet vad folk förändras! När jag och Pontus kollade egenom gamla skolkataloger så minns jag hur jag var då. Jag är verkligen en helt annan person. När jag var mindre älskade jag att pyssla och gick mer på killavdelningen på typ kappahl än tjejavdelningen. Jag minns inte när jag senaste satt och klippte och klistra och under marknadsföringen i ettan svor jag mest åt mina stolar som inte ville vara raka. Och idag hade jag klänning och pumps. Man slutar nog aldrig att förändras. På gott och ont!

Well sometimes I go out by myself, and I look across the water.
And I think of all the things what you're doing, and in my head I paint a picture.

Did you have to go to jail? Put your house on up for sale?
Did you get a good lawyer?
Hope you didn't catch a tan, hope you find the right man who'll fix it for you
Are you shopping anywhere? Changed the colour of your hair?
Are you busy?
And did you have to pay that fine, you were dodging all the time?
Are you still dizzy?

Cause since I've come on home, well, my body's been a mess.
And I miss your ginger hair and the way you like to dress.
Won't you come on over?
Stop making a fool out of me, why don't you come on over Valerie?

försök till räddning genom tankeflykt och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
med ena benet dränkt i känslosvall, det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
jag frågade mig själv men glömde att svara,
jag drömde mig ett liv men glömde att vara,
jag reste alltet runt men glömde att fara,
ty jag satt fånge här i aniara

har resnat järnet på senaste och jag har faktiskt kommit någon vart. nu har jag inte många kassar kvar, en halv tror jag. men så ska jag lägga saker på sina nya platser med mera. ska prata med pappa om lite hjälp med att få upp hyllor och stång i garderoben så kläderna kan flytta in. fast det känns lite mode känsla att ha dem hängandes sådär, öppet.
igår var det madison då. det var väl inte sådär jättekul direkt kände jag. blev bara sur och muttrig på alla som hoppade på en. någon sparkade mig rakt på vänster skinka också. kände fotsulan och allt. grr. sen knuffades alla, både de jag kände och inte kände så jag ramlade ju ner på ett podie hela jävla tiden. ramlade fasiken mer igår än när jag är full. hade solglasögonen på huvudet, så slog någon rakt på dem så de där nässakerna åkte rakt in i skallen. uh. jag kände att jag pallade inte och var ute en hel del. men det var trevligt att träffa folket i alla fall. alla är så jädrans snälla hela tiden. det är galet. men underbart.
idag blir det nog en hemmakväll känner jag. jag minns inte när jag bara satt hemma en lördagskväll sist faktiskt. utan kompisar och pontus utan bara varit hemma med familjen, datorn och tvn. kommer väl bli en sån ikväll. såvida inte någon hör av sig, jag orkar inte höra av mig nämligen. jag har hört av mig lite men inte så ambitiöst. nåja. jag vet inte vad jag babblar om. är så himla trött. upp 9 idag ju och träning! härligt som fan var det. det gick ju som det gick men det var ju längesen det var träning. underbart att svettas lite när man försöker trixa med bollen. svettet var där, trixen gick dock aldrig, som vanligt.

time and time again i've said that i don't care, that i'm immune to gloom, that i'm hard through and through. but everytime it matters all my words desert me, so anyone can hurt me, and they do


jag fattar inte varför jag tar det så hårt. för jag såg dig som en mycket nära vän antagligen. du fanns där när jag behövde dig och jag hade funnits här för dig när du behövt mig med. men nu vill du ju inte det. jag bara tar det mycket hårdare än vad det egentligen är. fast det kanske inte gör något. liksom du har en vän som du kan prata om nästan allt med, och helt plötsligt bestämmer sig den för att den inte längre har något att säga dig. att ni inte kan vara vänner längre för det finns inget att säga. något stämmer inte. då kan man ju inte ha varit en bra vän för dig. nej, du såg mig nog aldrig som en bra vän. du pratade ju aldrig med mig när du hade problem eller något, du teg istället. och om det är så att jag har gjort något kommer du aldrig att berätta det. jag ska sluta tänka på det. men jag trodde verkligen vi var vänner. så himla fel hade jag.

she looks up at the buildning, says she's thinking of jumping. she says she's tired of life, she must be tired of something

jag måste ta tag i mig och faktiskt röja. rensa. städa upp och rensa ut och slänga. släng släng släng.
jag är så dålig på det. att lägga det i skräphögen, men när jag väl har lagt det där är det lugnt, alltså har jag gjort rätt val. jag kan nog leva med mig själv ändå, nåja, det är i alla fall vad vi hoppas på.


jag har varit på ikea och väla. shoppeli shoppeli shoppat! shoppaholic håller jag nog på att bli helt enkelt. not good. sen kom pontus till mig på kvällen och igår satt jag och svor åt de satans ikeamöblerna. det går nog aldrig smärtfritt. pontus skötte borrningen på ett otroligt professionellt sätt med bara en hel del "Opps" "hoppsan" "öh, den här får nog vara underst" men resultatet blev i alla fall mer än godkänt, eller?


sen kom då chicsen idag:) fick se hur det ser ut just nu och sen vart det fika och en satans massa tjejsnack. vid halv 7 hade alla åkt hem igen och jag tänkte ta mig i kragen och faktiskt rensa rensa. jag har rensat två lådor och en kasse nu. har bara 9 någonting kvar. sen ytterligare tre där nere som jag inte ens har burit upp. vet inte om det är ett smart drag eller inte. men jag bara har ingen energi. jag känner mig lite deppig nu. vill ha en stor chips skål, bra film och snäll familj. det är ungefär vad jag orkar med idag. och sen kom jag på mig själv med att sakna gamla tider. när vi satt och prata äkta tjejsnack idag så kom jag på mig själv med att riktigt sakna en hel del. jag vet aldrig om jag gör rätt val nu för tiden. jag vet inte vem jag väljer efter eller varför jag gör som jag gör. jag vet itne, har jag gjort rätt nu?

men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem, och snart finns det inga tårar kvar


varför pratar vi inte längre? jag försöker. jag tror inte du vill känna mig längre. men i så fall kan du inte ha varit en så bra vän från första början.


En bänkrad i en rastlös sen april, jag tittar över axeln och ser dig blinka till. Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång, och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar, de var dina att ge vem som helst, äntligen. De är de dyrbaraste smycken du har, så be aldrig om ursäkt igen. Äntligen, passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag, vårt dumma korståg mot en lika korkad stad. Jag minns allt som naglarna mot glas. Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt, men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns. Att det är långt hem.
Snart finns det inga tårar kvar, de var våra att ge vem som helst, äntligen. De är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen, äntligen, sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände, som gick på gator jag aldrig såg, och tänkte tankar jag aldrig tänkte, under ett tunt och flygigt hår. Och alla känslor slog och sprängde, hela vardagen full med hål, i en tid då inget hände, i en stad som alltid sov. men älskling vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös, och så odlar jag min rädsla, ja, jag sår ständigt nya frön. Och i mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön, jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö. men älskling vi ska alla en gång dö

Jag hatar sångerna jag skrivit, jag hatar allt jag nånsin sagt och jag hatar den jag blivit när jag trott att jag haft makt. Jag hatar klyschorna jag spridit, på sång och dans och sprit. Man kanske borde ta sitt liv nu, men jag trivs ju så bra i min svit. Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet och sa: älskling allt är skit, och mitt cyniska hjärta flimrar, när mitt livs kärlek drar sin kniv. Du sa: Vi följs väl åt till himlen, men gör det bästa av vår tid och jag hör klockorna som ringer för världens äldsta raggningsreplik. Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö